Bara 80 korta år!

Huskvarnaprofilen, den finurlige ordkonstnären Alf Henrikson, namngav sitt krönikespel från Vätterns sydspets: ”Bara tusen korta år”. Så långt tillbaka sträcker sig naturligtvis mina egna småländska rötter. Minst! Generation efter generation, på pappas sida via Bratteborg och mammas via Bogla. Men personligen har jag hittills endast fullbordat fyra tjugingar, som fransoserna så optimistiskt uttrycker sig. Det kan väl ändå vara värt att firas. Frågan är bara hur? Födelsedagen är den näst sista dagen i mars. Lite fakta och födelsedagsglädje i anslutning till det kan väl vara värt att lyfta fram.

Lyckligtvis föddes jag ett år efter krigsslutet på den rätta, västra sidan av Sannabäcken i Vättersnäs. För en oinvigd kan denna bäck framstå som en anspråkslös rännil, men för oss barn av tiden utgjorde den en oåterkallelig gräns mellan civilisation och... tja, Huskvarna, där de uttalade "vi" som "viiijj". Förmodligen var våra östra grannar influerade av nyinflyttade Närkingar, Lidingöbor och Bohuslänningar, som sökt sig till vapenindustrin, i skarp kontrast till oss fredsvänner i Smålands Jerusalem. Mitt pacifistiska påhejande av gröntröjade J-Södra på fridfulla Stadsparksvallens höjder – och absolut inte det rödfärgade H-Södra på det krigiska Vapenvallen – var en fråga om existentiell betydelse. Denna fundamentala konkurrens består i mitt inre än i dag, trots att man på senare tid försökt sudda ut gränserna genom en administrativ kommunsammanslagning som jag personligen fortfarande betraktar som en smula förhastad. Enda trösten är att fredsvännen Alf Svensson i Gränna och hans polkagrisar nu även inlemmats i gemenskapen. Han och jag tog ju dessutom studenten på samma Jönköpings Högre Allmänna Läroverk, även om han var några år före och förmodligen med betydligt bättre betyg.

Högtidsfirande i Gobiöknen med Jurta och Vildhästar som fond

Helst hade jag velat fira högtidsdagen med odygdige Emil och drängen Alfred på Katthult i Lönneberga. Jag har väl vissa drag från dem båda. Men med inspiration från deras upphovsmoder, min småländska författarkollega Astrid Lindgren och hennes 80-årsjubileum, fick det istället bli en vistelse med Jurtaboende i Gobiöknen. För er som möjligen inte är geografiskt uppdaterade får jag berätta att denna öken, där alltså även Astrid sa att hon skulle fira sin 80-årsdag, är belägen i gränszonen mellan Mongoliet och Kina. Den bildar ett enormt bågformat område mellan flera stora bergskedjor och platåer. Till skillnad från många andra öknar består Gobi till största delen av bar klippmark och grus, inte sanddyner. Endast omkring fem procent är sand. Den ligger på en högplatå (ca 900–1 500 m ö.h.), vilket bidrar till dess kalla klimat. Det är alltså självaste Djingis Khans karga hemtrakter, och sandkornen mellan tårna är aningen besvärande för en sann fredsvän.

Småländsk massipantååta i lite annorlunda firandemiljö

Jurtan ni ser på bilden här ovan, till vänster bakom Liping, ger annars förtjänstfullt skydd mot återkommande sandstormar, liksom mot eventuella krigiska hot från grannar i de fyra väderstrecken. Vi befinner oss på rimligt avstånd från Kreml, Teheran, Pyongyang och Peking. Jubilaren med hustru sover och drömmer behagfullt några nätter, även om det är en smula kyligt. Och matlagningen, ja den går väl si så där. Som tur är har vi medfört en småländsk massipantååta att mumsa på så här några veckor efter fössta tossdan i mass. Så vi överlever säkert det nordöstasiatiska äventyret.

Foto taget från Yellow Crane Tower: The Millennium Bell med Wuhans omnejd, nära Lipings födelseplats

Först blev det dock en tur till Lipings födelsebygd i Hubei vid Yangtseflodens strand, närmare 200 mil längre söderut. Lipings pappa Shu Bin var före pensioneringen en av cheferna på varvet strax intill Gula Tranans torn och förutom den 20 ton tunga klockan The Millennium Bell på området (se bilden!) övervakade han även tillverkningen av den specialbyggda djonk som tog oss med på en romantisk färd utmed världens tredje längsta flod, hela 630 mil, med upprinning på tibetanska högplatån och utflöde via Shanghai i Dong Hai – Östkinesiska havet.

På Yangtseflodens långa vatten i vår "nyinköpta" kinesiska djonk, specialbyggd på varvet i Wuhan

Denna gång hann vi tyvärr inte stanna till vid kinesiska muren, utan nöjer oss med bilden från vår bröllopsresa för 15 år sedan. Vandringen på denna mur var fascinerande, men det var ganska halt och slipprigt i januari månad 2011. Särskilt när vi nådde fram till de höga trappavsnitten, där vi måste måste krypa försiktigt för att inte halka ut i geografin. Syns det månne i våra anletsdrag att det faktiskt gått viss tid sedan dess? Inte kan man väl ana att vi nu åldrats en liten gnutta??? (Muren var ju rest som skydd mot de mongoliska trupperna i norr, men nu i fredligare tider och efter intensivstudier i mongoliska språket vågade vi alltså utan skräck satsa på Gobiöknen för tårtätandet.)

Kinesiska muren vid vår bröllopsresa för 15 år sedan

Vi hann med ett besök på Lipings forna arbetsplats, Universitetet för äldre i Wuhan,
och fick en bild tillsammans med studenterna som av fru Hermansson-Xiao lärt sig arbeta med Photoshop.

Nu alltså till Gobiöknen och det tämligen udda födelsedagsfirandet. Djingis Khans barnbarnsbarn tillät oss inte låna hans mongoliska hästar, så vi måste ge oss ut på stäppen och fånga in varsin Przewalskihäst att färdas på under vår vistelse i obygden. Aningen svårfångade, men efter att hos jämtländska samer drillats i en snabbkurs i lassokastning lyckades vi med vår fångst. Visserligen var vildhästarna lite mer svårfångade än renarna vid Sylarna, men en äkta Smålänning ger sig aldrig och till sist snärjde vi de båda som vi namngav till Brunte och Bläsa, varefter vi tämjde dem skyndsamt och med mycken kärlek.

Helst skulle vi naturligtvis vilja ta med Brunte och Bläsa hem till Jämtland. Men vi måste mellanlanda på Nuuk Airport på vår återresa från Ulaanbaatar (världens kallaste huvudstad) med mongoliska MIAT (Mongolian Airlines), och våra innuitiska vänner har, i syfte att isolera Grönland från Trumps arméer och påstådda sjukvårdsfartyg med dess Magafarsoter, nu infört striktare karantänsregler. Det visar sig därför bli alltför svårt att ta med ett par Przewalskis på flyget. De har ju dessutom fridlysts. Så väl hemkomna till Ängsmon knappa 100 mil norr om Jönköpings BB får vi nog återgå till vår gamla Renault Mégane i förhoppning att den håller sig intakt till 90-årsdagen. Som vi ännu ej vet i vilken öken den ska firas. Ni som på grund av våra östasiatiska äventyr missar 80-årsfesten, var inte oroliga. 95-årsdagen har redan kommit lite närmare.

Så här nära april,april blir det spännande att se ifall Djingis Khans sentida ättlingar är lika lättlurade som alla västerlänningar. Många av dem som menar sig vara moderna och välutbildade tycks ju ha svårt att åtskilja konspirationsteorier från sann verklighet och sunt förnuft.

Ta nu gärna del av Lipings framträdande i Odenslundskyrkans julkonsert för några år sedan, då hon på sin egen Guzheng framförde Fiskarnas aftonsång från den berömda floden som delar Mittens rike i en nordlig och och en sydlig del. Det breda vattendrag som ordförande Mao påstås ha översimmat på rekordtid. Se och lyssna via Youtubelänken. Samt ta gärna del av nedanstående Ukraina-anknutna tips.

Du som är besviken över att du inte haft möjlighet ge mig en liten födelsedagsblomma, jag föreslår en gåva till min vän Urban Widholms enastående Ukrainahjälp. Urban -nyligen utsedd till ÅRETS ELDSJÄL (Se videon här!) driver ett modigt arbete med att leverera ambulanser och förnödenheter dit där behoven är som störst.

Vill du ge en födelsedagsgåva som verkligen gör skillnad, skänk gärna ett bidrag till:

Swish: 123 900 78 57(Märk "Ukraina KH80" )

Bankgiro: 900-7857

Tack för att du är med och stöttar detta livsviktiga arbete!

>>> Och här hittar ni den spännande resans vilda upplösning! <<<


>>> TACK OCH FÖRLÅT! <<<

30 mars 2026
Kenneth Hermansson