PÅ SAPMISK MARK

Från samiska bygder via Gregorius till ursmåländsk nationalism!

Staare är ett centrum för den sydsamiska kulturen. Därför hissar vi den samiska flaggan även en månad efter ursprungsbefolkningens nationaldag. År 2019 fattade Sametinget det historiska beslutet att den framtida parlamentsbyggnaden ska ligga i Östersund, som på samiska benämns Staare. Tidigare hade Kiruna varit huvudalternativet, men efter många turer landade man i att Östersund är den bästa platsen. Inte minst för att stärka det sydsamiska området. Sápmi är samernas traditionella bosättningsområde. Det är inte en nation med fastställda landgränser i juridisk mening, utan ett kulturellt och historiskt område som sträcker sig över fyra länder, från Idre i Dalarna över norra Sverige, Norge och Finland till Kolahalvön i Ryssland. Sedan lång tid finns i staden, i den gamla tullbyggnaden, det sydsamiska centrat Gaaltije som förtjänar ett besök. Där ordnas utställningar och olika arrangemang för att medvetandegöra och lyfta Sápmikulturen.

 

1111
Färska bilder från det sydsamiska centrat Gaaltije mellan Köpmangatan och Strandgatan i Östersund

Sápmi definieras av det samiska folket, som är ett av världens ursprungsfolk. Trots att området är uppdelat av riksgränser, ser många samer Sápmi som en kulturell enhet. Det finns inte bara ett samiskt språk, utan en hel språkfamilj. Sápmi delas ofta upp utifrån dessa språkgränser: Sydsamiska talas bland annat i trakterna kring Östersund. Lulesamiska talas främst i Jokkmokkstrakten. Nordsamiska, det största språket, talas i norra Sverige, Norge och Finland. Östsamiska varieteter är exempelvis enaresamiska och skoltsamiska.

Men nu raskt över till den pågående Gregoriemarknaden. Den har i år flyttat tillbaka från anrika Badhusparken och Vinterparken till Stortorget och dessutom Gågatan i centrum. Samt kallas numera Gregorieveckan, då även tidslängden utökats. Namnet på företeelsen går tillbaka till Gregorius den store, som veterligen aldrig besökte Stortorget i Östersund, men vars dag sammanföll med vintermarknaden och därför smittade av sig vid namnbildningen. Här kommer ett bildsvep från torsdagen 5 mars.

iiiii
iiiii

iiiii
iiiii iiii

Kolbullar tycks många hungra efter.

Vilka är då kopplingarna till den småländska nationalismen, undrar du förstås? Ja, den huvudsakliga kopplingen är förstås jag som skapat denna webbsida. Född i Smålands Jerusalem ett år efter krigsslutet och uppenbart fredsvän och pacifist. Alla strider mot jamtar och samer är därför helt förbjudna, utom möjligen i skidspåren. Men efter boenden på olika europeiska platser från och med den vapenfria tjänsteplikten, när Läroverket i Jönköping väl avklarats, har jag de senaste 36 åren bott i Jämtland och Östersund. Sedan 2004 dessutom i Ängsmon strax utanför stadscentrum. Men de småländska rötterna går djupt, via namn som 1500-talsdomaren Måns Haraldsson i Ölmstad och hjältekornetten från Rogberga på 1600-talet Håkan Ståhle, adlad Ridderståhle, efter att han erbjudit kungen sin häst som ersättning för den stupade fyrfotaren. För att inte tala om Svea Karlsson från Bogla och Allan Johansson från Bratteborg, båda sedermera Hermansson och föräldrar till en trio, där författaren här ingår såsom äldsting och nestor.

Smålands flagga vajar utanför den röda stugan.

 

Den småländska flaggan är nog okänd för de flesta, åtminstone i Sápmi. Därför tarvas en förklaring av symboliken: Flaggans gröna färg berättar om skogen. På bilden syns mest lövträd. Annars är ju granskogen typisk för landskapet, samtidigt som den bejublade visan nämner Furuskogen och handlar om Flickorna i Småland: "På lingonröda tuvor och på villande mo, där furuskogen susar, Sussilull och sussilo." (Lyssna gärna till Delta Rhythm Boys berömda framförande.) Den vita kantfärgen (ursäkta svårigheten att skriva i vitt!) som inramar det centrala korset berättar om glasriket i söder. Det röda korset minner om det likafärgade lejonet i Smålands landskapsvapen. Jag gör dock en viss omtolkning där grönt får påminna om fotbollsstoltheten J-Södras dräkter på Stadsparksvallen, med vidsträckt Vätterutsikt. Den vita färgen står för fromheten som vilar över Smålands Jerusalem. Och rött, ja då går förstås tankarna till nämnda visa om flickorna i Småland på lingonröda tuvor och på villande mo. Korset? Ja, det går förstås tillbaka till landskapets kristnande redan i Sankte Sigfrids levnadsdagar för tusen år sedan.

Nu undrar ni kanske lite över satsen "Fössta tossdan i mass? Det har med vår uttalsmedvetenhet att göra. Det är ju lätt att skriva R/r men desto omöjligare att uttala, för en äkta smålänning. Vi vill ju inte precis skorra som en skåning eller rulla likt en 08! Det dialektala R/r-bortfallet i småländskan är tydligast och mest typisk i landskapets norra delar, främst på Småländska höglandet och i södra Vätterbygden med Jönköping i centrum. Så vi som föddes på BB i Smålands Jerusalem äger företräde då det gäller att idag fössta tossdan i mass mumsa på Massipantååtan. Övriga smålänningar får naturligtvis också delta, medan samer, jamtar och övriga nordbor vänligen ombeds nöja sig med åskådande. Det finns ju såväl Sauvas som Bouillabaisse på röding samt Tjälknöl att njuta av tillsammans med tunnbrödet och Kolbullarna.

 

Ja, då övergår vi alltså härmed till Tååtkalaset i dag fössta tossdan i mass.

Länge leve Småland!

 

Fössta tossdan i mass, 20260305
Kenneth Hermansson, Östersund
(Två av bilderna är AI-alstrade)